Jag har vikarierat som instruktör på Borlänge Ridklubb två dagar denna vecka. Det är otroligt kul och utvecklande, och jag känner mig som jag tidigare sagt väldigt trygg i det jag får göra. Speciellt kul är det när jag börjat från grunden genom att visa engagemang att vara lagledare för vårat ponnylag, som sedan blivit till regelbundna träningar i både dressyr och hoppning, till att bli tillfrågad att jobba på en lokal ridskola som jag egentligen inte har någon anknytning till alls.

Det verkar som mina lektioner har varit uppskattade, och även om jag inte är utbildad pedagog eller ridlärare så har jag mycket erfarenhet av att ha ridit olika hästar, jag har blivit utbildad som ledare via både gymnasiet och det ideella arbetet för klubben. Jag kanske inte är den bästa på att rida, men jag tror att jag är duktig på att göra både mig själv och de jag tränar medvetna om vad man gör för inverkan på sin häst. T ex vad som händer för hästen om ryttaren gör si eller så, och är man verkligen medveten så börjar man tänka själv, man börjar ta beslut i sin ridning och hittar vilka vägar som fungerar. Det är väl då man utvecklar en känsla.

Jag började ganska tidigt att rida och hade medryttarhäst i en tidig ålder. Tänkte dra en liten resume av hästar jag har ridit eller varit i kontakt med. Kommer bara dra en liten kommentar om varje häst om det inte krävs någon längre förklaring.

Min första medryttarhäst på ridskoletiden var Eitill. Jag cyklade 8km fram och tillbaka ca 2 ggr i veckan, och blev så intresserad av islandshästar att jag funderade på att söka islandshästtränare på Strömsholm haha, tills jag upptäckte att han kunde hoppa bra och gick bra i dressyr. Började rida han när jag var ca 13 och var där i flera år, när jag var 16 gjorde jag sista sommaren på honom och hade då även haft han på foder ett tag och även haft en paus från honom då jag red lite andra hästar. 



Efter Eitill så började jag rida en arabvalack, Shah el Farid (tuffe). Han hade en helt sjukt stor personlighet och var mer som en människa än som en häst! Han var så speciell, men vi klickade något sjukt och jag fick träna och tävla dressyr med honom. När jag tog beslutet att sluta rida han var när ägaren ville börja med westernträning och han passade jättebra till det men jag ville hoppa och träna vanlig dressyr. Jag grät floder och sista halvåret var jag även delfodervärd på honom, hade han redan så många dagar i veckan så det var typ ingen skillnad. Han utvecklade spatt något år senare och bor nu i himlen. Han lärde mig massor. Jag kan fortf börja tänka på honom och då rinner tårarna en hel kväll, så mycket fastnade han i hjärtat.


Visst passar jag med en skimmel? :)

Red ett halvår en C ponny som hette Kings Chateau för Malin som ägde honom gick på skola i Rättvik och hann inte rida varje dag. Red honom varje tisdag och torsdag och det var väl kul att rida men det var ingen häst som fastnade sådär jättemycket. Kanske för att han inte var så gosig och när man red ut så stegrade han, bockade, försökte springa hemåt m.m. men jag tränade stenhårt på det och sista turen vi tog tillsammans så gick han verkligen s k i t b r a ute i skogen så jag kände att jag hade utvecklat något under tiden på honom. När sommaren kom fick Malin sommarlov och hade tid själv, och jag blev väl utan medryttarhäst ett tag.



Under Tuffe-tiden hade jag bytt ridskola och tränade numera på Falu Ridklubb där jag fick extrarida en ponny som hette Chanel. Tanken var att jag skulle sätta igång henne efter någon skada för att sedan ha med i träningsgruppen som jag skulle börja rida i, men hon klarade inte mer än 80banor så då började jag rida en fjordkorsning som hette Tara istället. Hon var en jävla envis häst som alltid hoppade skitbra på träning om jag red tillräckligt bra villsäga. På tävling gick det skit, men med omstart så gick även vi i mål. Men jag lärde mig verkligen att vara kall mot hinder med henne, hon krävde ridning i varje steg om man skulle hoppa henne. Men hoppa kunde hon verkligen, högt långt och brett. Efter C ponnyn red jag ingen speciell häst, jag hjälpte till med många hästar, fick komma och rida busiga ponnyer, stora läskiga halvblod och min instruktörs häst i Falun och ibland Emmas ponny Tessan.

I helgen åker jag och en till tjej från distriktet på Riksungdomsmöte på Högbo Brukshotell. Har kollat upp hotellet på internet, riktigt fint! Jag ser fram emot helgen jättemycket, älskar att sova på hotell och få äta god mat som serverar sig själv hihi.. Men vi åker ju dit för att ha mötet samt lära känna ungdomar och DUS:are från andra distrikt.


Från Högbos egen hemsida.

Ska se till att jag suger åt mig så mycket tips och kunskap och information som möjligt, som man kan använda i sitt eget ledarskap och återge till vårat DUS efteråt. Mamma ställer upp och mockar åt Tia, hon får 2 vilodagar men så får hon gå ons-fredag istället. Agnes sköter Malin som vanligt, härligt när det är "lätt" att få stallhjälp!

Jag vill ju gärna ut och tävla och känna på storhäst-livet, hur det är att ha en vuxen häst i underhåll/träning och tävla med. För det så vill jag ha en halvblodstyp på hästen, mest för att ha en förutsättning att kunna nå högre om jag känner att jag vill det. Men jag har en ras som jag jättegärna skulle vilja ha i framtiden, att träna och tävla med på gemensam nivå, det är Haflingern!



Ofta brukar dessa vara ponny, men skulle jag hitta någon i denna typ (som ovan på bilden) som var kring ~152 så skulle jag gärna köpa en sådan. Den kanske inte blir bäst, men om man bara vill ligga runt 1m på tävling. Men sanningen är att jag innerst inne vet att sålänge jag vill tävla om jag har egen häst så kommer jag vilja gå högre å högre.. Kan inte "nöja" mig med att harva runt på samma höjd och få samma resultat hela tiden. Och då om jag bara ska ha en häst att motionsrida kan jag lika gärna vara medryttare. Men jaja, det är en favoritras iaf. Önskar den kunde bli lite större! :)

Jag sitter numera med i DUS som är Dalarnas ungdomssektion. Vi har en styrelse om 11 personer och vi arrangerar lite tävlingar, kurser och annat skoj varje år. Förra helgen höll vi i en kurs som heter Ansvariga i US. Det kom 22 st deltagare och vi själva håller i passen som är allt från föreningsteknik till självkänsleämnen. Detta är väldigt roligt och utmanande, men eftersom vi faktiskt fått en väldigt bra ledarskapsgrund i och med att man alltid varit hästtjej, suttit med i styrelser och ungdomssektioner samt gått ungdomsledarutbildningen var jag inte så nervös.

Jag höll i passet "Hur når vi ut - affischer, hemsidor, FB-grupp.." kort och gott marknadsföra sina aktiviteter och självaste ungdomssektionen. Det var en ganska tyst grupp så jag fick jobba med att få de att prata och när man väl fick igång dom så var det svårare att hålla dom tysta hehe! Bara kul förstås. Men jag känner att jag trivs så bra att stå inför andra och lära ut, eller inte lära ut heller, mer dela med mig av det jag kan och tips som jag provat. Jag har ju läst marknadsföring och även haft företag som designat hemsidor och bloggar så jag har en del med mig. Men det kändes uppskattat och timmarna flög förbi. Jag sov även kvar tillsammans med deltagarna och 2 från DUS och hade kvällsaktiviteter (flummiga lekar och massa skratt) och ansvarade för alla och byggnaden under natten helt enkelt.

Verkligen något jag trivs med, jag försöker vara en förebild för alla mina elever och "leva som jag lär". Att mina ridelever tog hem vinst, andraplats och 3 felfria ritter i helgen var inte helt fel heller, de utvecklas. Snart kommer väl dom få lära mig istället. ;)

Antar att det blåser storm i hela Sverige idag? Jag blir faktiskt illa till mods när det blåser såhär, bilen svajar när man kör och träden viker sig så mycket. Otäckt utifall något skulle hända. Men hagen har torkat upp riktigt ordentligt. Är ju blött när man går där men ingen sjö kvar.


Sett nerifrån / Sett uppifrån

Denna backe körde jag intervaller i igår. Ser ni vad torrt det är?! För en vecka sen var jag så avis på de i Skåne som knappt hade snö kvar, nu har vi likadant! Här rider vi såklart också hästarna, denna skog består av breda sandstigar uppför, nedför, plant och med skogshinder. Under sommaren försöker jag vara här så mycket som möjligt, men sist jag red här var Tia inge rolig alls, skulle bara galoppera hela tiden. Men perfekt för unghästarna att gå i och bygga muskler, man får lyfta på fötterna och underlaget varierar mellan lite djupare och lite stummare. Dessutom finns en sjö i mitten (t.v på den högra bilden) som går att gå ner i på sommaren. Dock tycker Agnes att det finns tusen bättre saker än just vatten... 

Ja idag blev det då ett träningspass för mig. Mockade och fixade hästarna sen bytte jag om och gav mig ut på en lång väg och sprang. Joggade först sen började jag springa ordentligt, och körde intervaller där jag kutade så fort jag orkade, sen ner till spring igen, sen kuta o.s.v. Alltså det är så skönt att springa! Jag har för tillfället inget bra flås men mina ben går på så mycket vilja, de bara springer av sig själva.

Hade sett ut en punkt där jag skulle vända och innan jag kom dit trodde jag att jag skulle stupa och dö typ. Hade ont i öronen, jag hade ont i halsen och jag bara flåsade som en hund. Sprang 4 km, gick sista kilometern hem då jag även gjorde övningar. Men när jag gått en liten bit så kommer man ner i varv så att säga, så då kändes jag pigg och "levande" igen. Mina ben skakade när jag kom upp på stallplan och klädde på mig täckbyxor och jacka. Fick vänta en liten stund innan jag vågade köra bilen hem igen.

Men jag klarade det, och blev svettig och HUNGRIG! Så det ska jag göra om. På fredag redan!

Idag tar jag mig i kragen och ska ut och träna. Att börja träna och få kondition ger mig:
- Mer ork
- Bättre aptit
- Hälsosammare kropp

Tänkte på en sak tidigare idag. När man som jag mest rider unghästar nu så ser det inte alltid så jäkla fint ut. Det är lättare att se ut som en duktig ryttare på en duktig häst, alltså en som du kan använda små hjälper på och vara mer stilla med. På Agnes ser det alltid ut som jag är värsta nybörjar-ryttaren, fast om man kollar på filmer på när jag och Dahlina hade kommit som längst ser det bra mycket proffsigare och bättre ut.

Alltid förut när jag har ridit unghäst har jag sett till att få sitta på utbildade hästar, rida för tränare med andra hästar och bara fått känslan av en "fungerande" häst. Nu har jag liksom inte tiden till det, men när jag får chansen sitter jag gärna upp på andra hästar som kommit längre bara för att som sagt checka av mig själv, att det jag gör på unghästarna funkar på den mer välutbildade. Nu har jag ju tur som har Malin med mig ofta, hon är som mitt andra samvete och tjatar bra på mig.


Man lägger till så mycket olater..

För ni riddagbok? Jag tycker det är bra att skriva i ett block utöver bloggen för jag dokumenterar mycket mer än vad jag delar med mig av i bloggen. Skriver upp känslan i vissa ögonblick, tankar och teorier om varför det gått bra/mindre bra och har även fört bakgrundstext, om hur Tia har varit och vart jag vill komma. Är väldigt kul att läsa i blocket, och se hur vi kommit framåt.

Imorse efter jag ridit fram i skritt trav och galopp flåsade jag som en hund! Jag har så sjukt dålig kondis nuförtiden, gäller att jag faktiskt tar tag i det för jag måste ju orka rida en hel lektion! Det var bättre innan julvilan, då jag red 1 hoppning och 1 dressyrlektion i veckan samt uteritter, då höll man igång regelbundet.

En sak till jag märker alltför ofta är hur dålig jag är på att galoppera. Jag kör flygrakan i galopp sen travar och skrittar jag mycket. Jag måste galoppera massa mer! Hur annars ska hon orka galoppera i ett ridhus? Jag ska ut på torsdag om munnen är OK (tandläkaren kommer imorgon) och jobba henne i galopp, variera steglängden och även lägga små volter på flygrakan i galopp, vända henne och göra fattningar. Det ska galopperas minst en kvart av passet! Tjoho!

Du är värd din vikt i guld Agnes! :) Bästa ponnyn, känner mig alltid trygg på dig.

Har ägnat kvällen åt att rensa garderober hemma, både min egna klädgarderob (som inte minskade så mycket som jag hoppats) samt min hästgarderob. Fick iväg en full IKEA-kasse från mina egna kläder som vi ska låta mammas kompis ärva till sina barn, det brukar vara uppskattat. Fick även iväg lite gamla byxor och nån ridväst från hästgarderoben. 

Nu tänkte jag höra, är det bara jag som faktiskt hittar mina "ridkläder" i vanliga butiker? 

Jag har några ridpikéer som är köpta på hästaffärer men annars rider jag helst i v-ringade tröjor eller tajta långärmade tshirts som jag köper på t ex Cubus, H&M. Rider också i en favvoväst från Wear it och fleece och hoodies från vanliga affärer. Sen tycker jag inte det är ett dugg snyggt att rida i något med huva men jag tycker om huvtröjor så jag använder när jag inte tränar.


Cubus.


Herravdelning.


Handelshuset (fleece) Wear it (väst)


Hm (långärmad) Wear it (väst)

Dessa är favoriter. Hmm, lite mycket rosa?

Måste bara skriva ett icke-hästrelaterat inlägg och det handlar om min "andra" sida, den som älskar skönhet, mode och sånt. Det är så att självaste Whitney Port ska designa en kollektion för BikBok och den släpps denna höst! :O
Det är helt galet, sjukt, stort, ROLIGT! Jag skrek rakt ut när jag hörde det. Jag jobbar ju på BikBok och ska försöka få komma till en större butik för hon kommer till Sverige och ska vara med på lanseringen, så då ska jag försöka vara där och få träffa henne. En riktigt stor stilikon... Kan väl tillägga att en jeansdesigner från Acne också kommer jobba med oss och designa jeans till hösten.. :)

Tänkte dela med mig av tillfällen där det inte riktigt gått som jag tänkt mig på träning och tävling. :) Har fler på lager såklart! Men förhoppningsvis har man väl lärt sig nåt på vägen. 

:: Långsidan innan startlinjen på förra sommarens första tävling ville jag ha lite extra krut i ponnyn så jag lade på skänkeln (hade sporre) och hon bockade av mig! Haha hon stannade dock bredvid mig så jag borstade av kavajen och hoppade upp igen och fortsatte.

:: Samma sommar fick jag till en riktigt bra runda på en stilhoppning och allt kändes perfekt när vi red mot sista hindret. Ponnyn var väldigt lydig och jag hade tänkt förhålla för ett extra galoppsprång men hon trodde jag mena att hon skulle hoppa av, vilket resulterade i att jag höll emot och vi störtade rakt ner i sanden. Vi klarade oss bra men båda blev ganska skakis, måste jag tillägga att andra klassen inte gick nå bra?

:: På 2009 års KM var det första tävlingen jag hade chans att rida omhoppning på Dahlina (ungponny) och vi var såklart felfria i grunden fram till sista hindret där jag lade henne lite sneare för att jag skulle få en bra sväng in på omhoppningen men självklart springer vi rakt förbi hindret istället... Tror ni jag var arg på mig själv eller? Tur nog vann jag KM ändå på min andra ponny haha. :)

:: Förra året skulle jag hoppa en väns ponny på en lokal tävling i Insjön. Det hade regnat hela dagen och banan var en enda stor lerpöl. Han hade som vana att göra riktiga fulstopp, och vi skulle väl mest kolla om det satt i han eller i ryttaren. Jag kom på en jättebra metod att högt morra när han skulle till och hoppa av, och han gjorde jättefina språng. Men i andra klassen när jag red mot ett hinder som kom ur kort sväng i hörnet så råka jag morra mitt i svängen, alltså långt ifrån hindret och han tvärnita av morret och där satt jag i leran... I mina splitternya tävlingsridbyxor för tusen spänn.

Fick en fråga att fundera över under helgens kurs. Vad tyckte du var roligast när du lärde dig rida? Jag funderade ganska mycket på det där faktiskt, och kom på ett svar när jag tänkte efter.

Det som jag tyckte var roligast i stallet var att borsta, smörja utrustningen och lära mig fakta. Att rida var inte det roligaste för jag tyckte det gick så fort när vi skulle trava, och ponnyn var rätt envis. Jag lärde mig rida hos mina kusiner på en stor, grov ponny.

Jag har huvudvärk. Det har jag haft sen helgen innan jul, jag vet inte varför den vägrar försvinna. Jag berättar det här för jag orkar inte så mycket. Huvudet spränger när jag åker till stallet, och det spränger när jag åker hem. Enda gången det inte gör ont är när jag rider och jag blir samspelt med Agnes, när det går lätt och är roligt. Det är jobbigt när det är motigt, då fortsätter huvudvärken. Vet inte vad det beror på, eller hur jag ska göra för att få bort den. Jag tycker inte om att käka piller för det känns som jag bara tar bort den för tillfället. Men nu måste jag nog äta en huvudvärkstablett, orkar inte ha ont idag med. Det drar så mycket energi på att ha ont bara. Så om jag verkat ointresserad och om uppdateringen har varit dålig så vet ni varför, orkar jag inte göra nåt med hästarna så har jag inte så mycket att skriva om heller. Det är inte hästarnas fel att jag har ont i huvudet, men allt i livet påverkas ju av att man inte orkar så mycket, även hästarna alltså. :) Men nu vet ni iaf. :)

Idag har båda hästarna vilat, Tia skulle få tänka igenom lite vad som hände igår och Agnes kör vi lite mjukstart på. Imorgon ska båda gå, även fredag, Agnes får skritta ut även på lördag för på söndag ska vi på lite markarbete/smått hoppning. Tia ska ridas på banan igen imorgon så att jag verkligen får igenom kampen, jag ser fram emot att se vad som händer då, om det går lätt eller om det kanske blir en större prövning. Jag ska försöka få det filmat, så det kommer bli kul att visa lite galopp kanske. Eller så blir det bara trots, vem vet? :)

Efter igår när jag bröt ihop och sen kunde vinna kampen mot hästen på banan så släppte en liten oro. Jag trodde ju som sagt att hon haft ont men så är det inte, hon har helt enkelt satt sig på tvären och genom att jag bara förskjutit det så har hon "vunnit". Ska bli så kul att se hur det ändras. Får sedan lägga ner mycket arbete på henne på ridbana för att sedan även ta kampen i skogsridningen. Men eftersom hon lätt blir stressad ute vill jag se till att jag bestämmer allt så jag vet hur jag ska göra om hon "stänger av" igen.

Men ska som sagt bli kul, ska lägga det på en nivå som gör att det blir kul för henne att lyda mig, ge henne mycket beröm när hon är duktig och bara rida runt i olika figurer och göra nya grejer hela tiden så hon blir stimulerad. För mycket rakt fram får vilken häst som helst att tänka efter lite för mycket. Men det är först när hon är helt med på det jag vill och fram för mina hjälper som man kan gå vidare, och det är precis som jag sagt och gjort med tömkörningen: man måste göra det hundra gånger om så det verkligen sitter innan man går vidare, att skynda sig gör inte gott. Så jag ser fram emot att vi ska kunna hjälpa varandra att ha kul i ridningen så småningom. Hon kommer nog bli lugnare när hon kan lita på att jag inte ska dra henne i munnen eller försöka dra in näsan på henne.

Ibland är det motigt att ha outbildad häst, man kommer nog ligga i botten några gånger innan man når toppen. Men som igår när jag red hennes galopp kände jag bara att shit, den här hästen kommer bli väldigt trevlig att rida när jag kommer dit. Man vill bara rida galopp hela tiden, eller vända upp på höga hinder, helt underbar känsla...

Tidsskillnaden på bilderna är ungefär ett år. Strax efter jag tagit Dahlina (den översta bilden) på foder tog jag tag i dressyrträningen och lät Malin börja tjata på mig. Förut satt jag spänd på hästen, drog upp underskänkeln, lite framåtlutad och axlarna framrullade, raka armar och knöt händerna så hårt att jag fick problem med axel/nackmuskulaturen. Efter mycket träning bl a blivit longerad på volt och bara koncentrerat mig på sits, och efter mycket tjat så kom det in i huvudet på mig själv att hela tiden tänka: släpp ner benen, kom ner i sadeln, böjda armar intill kroppen, räta upp dig o.s.v. Jag hade inte kunnat rida med sitsen förrän nu, otroligt vilken harmoni man plötsligt upptäcker när man sitter mer korrekt!

(vill tillägga att jag tog en mild bild att visa hur det var för ett år sen, fanns mycket värre bilder men hur mycket ska man egentligen hänga ut sig själv i bloggen? ;) haha visar dom värsta en annan gång.)