Bild fotograferad av Anna Attlid.
Malin är en inspiration för mig av olika anledningar. Hon är perfektionist och när hon ridit ett pass som gått skitbra så frågar hon alltid sig själv vad hon kan förbättra till nästa träning. Hon är modig nog att konfrontera sina svagheter och har sunda åsikter om ridning och hästhantering. Hon låter sina hästar vara hästar och mänskliggör dom inte. Hon är en grymt duktig ryttare med otrolig känsla och timing, jag inspireras av att se henne rida och jag litar på henne när hon tränar mig. Hon har gjort mig till en duktigare ryttare och lärt mig hitta vikthjälperna och lätta i handen.



Anna inspirerar mig för hon har en otroligt fin ridstil och är alltid ett med hästen, oavsett vilken häst hon sitter på. Hon ser alla som individer och ger alla hästar och ryttare möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar och har man ett mål hjälper hon en att nå det. Hon är en duktig tränare som kräver ordentlig ridning, bestämt men vänligt. Man får inte gå vidare förrän man gör grunderna rätt, jag utvecklas och lär mig nya saker varje gång vi tränar. 

Sen inspireras jag av många andra som tagit sina hästar dit dom är idag själva.

Jag försöker träna hästarna ganska varierande. Jag har alltid sagt att även fast hästarna är fullt utbildade så tror jag att de mår bra av att marktränas, inte bara för att slippa bära på ryttare utan även för att ägaren ska kunna se helt hur hästen rör sig och svarar på hjälper från marken. Man skapar även ett starkare band när man gör saker med sin häst, vare sig det är en dusch, massage eller promenad. Det viktigaste tycker jag är att man gör något för att variera för hästen. På vissa hästar räcker det att variera mellan banträning och uteritter för att skapa en harmonisk häst.

Jag varierar genom att vara på stallplan, skogen, ridbanorna och på gräsäng. Då får jag olika underlag: lite stummare grus (stallplanen), djup sand (hovgårdens ridbana), bra sand (klubbens ridbana), kuperad terräng med stubbar, rötter och ojämn mark (skogen) och gräs med lite kullar och sviktande underlag (hagen/äng). Det är viktigt att variera underlaget för att hästens senor ska stärkas och inte överansträngas om man hamnar på ovant underlag. Vissa tävlingar har ju jättedjupa banor medans vissa är stenhårda.

Jag varierar även för att på stallplan kan man inte vara för mycket, det är inte så stort. 15-metersvolt och även liten fyrkant går att träna där, men jag tycker själv att man ska försöka vara på större ytor emellan. Men lagom går bra, då får man även bra koll på yttertygel eftersom man måste svänga mycket, och det visar sig när man kommer på större yta. På ridbanan kan man utnyttja de större ytorna, t ex träna åttvolter, ridvägar som det behövs hörn och staket för. Jag trivs även bäst med att hoppa på inghägnat område. 

I skogen stärker jag genom klättring, att galoppera rakt fram på lite upp och ner, sand och barr. Det är det bästa träningsstället, och snart tänkte jag börja träna Tia mer i skogen då jag känner att hon blivit lydigare. Just nu blir det bara skritt rakt ut bland stubbar och mossa. I hagarna hos oss är det super tycker jag. Jag vill inte vara i våran sommarhage då man kan förstöra årets gräs men vi har en till hage som är som en äng. Den är bra för det är inga sorkhål eller liknande men inte heller helt jämnt underlag så de får bra svikt och man kan styra som man vill för det är ett stort område, känns som att rida på en liten terrängbana men ligger ändå precis vid stallet (för den late som jag).

Även fast jag nu känner suget att rida varje dag tänker jag fortsätta jobba med tömkörningen t ex. Det är jäkligt kul och sen är det roligt för om ett tag kanske vi kan börja flytta lite i skänkelvikning m.m. och det vill jag göra från marken först för att sen prova från ryggen. Men som sagt ska det trappas upp med ridning (både dressyr, hopp och uteridning) och ner med det andra, men detta kommer jag främst fortfarande att variera med:

- Löshoppning
De lär sig så mycket på egen hand, får hinderklokhet och har väldigt roligt

- Tömkörning/Longering
Lära in nya övningar och alltid ha koll på vad som måste förbättras

- Miljöträning
Åka på nya ställen eller bara provocera med läskiga föremål, presenningar m.m.


Nästa omgång muskler får vi genom: mer galopp, mer hoppning och mer skogsridning!

Tillridning - vad ska man tolka det som?
Jag har hoppat upp på många ponnyer och ridit "igenom" dem, för de kan i grunden men kanske dess ryttare är för ung eller inte har kommit till den nivån så man måste underhålla hästens kunskaper lite. Ponnyer har även en tendens att smita undan så mycket de kan och hitta på bus i dessa situationer. Folk slänger runt mycket med att de har "ridit till" massor av hästar. För mig är inte ett eller två pass på en häst tillridning, inte heller om man bara hoppar upp som jag gjort och tagit fram det hästen egentligen kan.

Tillridning är i min åsikt när någon t ex har ridit in hästen fel och man måste göra om inlärningen, man rider till den så det blir korrekt. Det tar inte alls ett eller två pass, det tar flera månader och sker regelbundet. Alltså inte samma sak som att rida igenom en busig eller lite svårare häst, det kräver bara en lite duktigare ryttare.

Hur tolkar du tillridning?

Blev en Trilogi på Utv.team Dalarna! :)

Fick snabbt svar från distriktet som börjar med att säga att hon var förvånad över min negativa reaktion på att de förlängt anmälningstiden, men fortsätter sedan med att att säga att de inte fått in tillräckligt många ansökningar. Hon betonar också att många distrikt har samma projekt men de har satsat på mindre trupper och därmed gjort det lite mer för elitryttare, men här i Dalarna ska vi med unghästar och nya ryttare ha samma chans att uppnå kriterierna.

Men jag undrar också vidare på det här. Om det finns vill säga en sista plats kvar i teamet, och om en ryttare som jag, med 2 otävlade unghästar anmäler mig, och en tjej med ponny som gått SM/EM och tävlar på MSV-nivå anmäler sig, vem väljer dem tror ni?

Jag svarade iaf och tackade för det snabba svaret, och att jag snarare var rak på sak i min fråga än negativ. Jag menar, jag berättade ju vad vi fick för känsla över det här för att vi visste att många i klubben anmält sig. Men de kanske var för duktiga/dåliga vad vet jag. 
Men jag tycker det var rätt att bara skriva och fråga helt enkelt, än att man ska gå och prata om det och inte veta egentliga bakgrunden till det, och det måste väl dem också hålla med om.

Nu har jag skickat in ett mail till distriktet, detta är vad jag skrev (inlindat i bomull tycker jag):
- - - - - - - - - - - - - - - - 

Jag har sökt in till utvecklingsteam Dalarna som är ett projekt för att hjälpa unga tävlande ryttare på alla nivåer att få hjälp av bra tränare, samt introducera dem i mental träning samt kost och hälsa. De tidigare åren har det nästan ansetts vara en skryt-grej att vara med där, och många ryttare som varit med är såna med "rätt" häst och "rätt" efternamn. Det påpekas dock att de vill att ryttare från alla nivåer ska anmäla sig...

Nu har det gått ut på hemsidan och förlängt anmälningstiden, det var nämligen slutet av februari som gällde. Jag känner lite såhär: Dög inte vi ryttare som redan anmält oss? Har dem med rätt namn inte skickat in sina anmälningar?

Bör inte dom som är intresserade oavsett om de sitter på unghäst eller ej få chansen om det ändå inte anmält sig så många andra? Jag vet inte vad jag ska tycka om det här, det är inte så att jag är avundsjuk på de som kommer med, det kanske låter så här i det jag skriver men jag menar bara att jag VET att många "nya" tävlingsryttare har sökt en plats och vi skickade även in före utsatt datum, och nu har de förlängt tiden. Då borde ju alla de som skickat in i tid få en plats tycker jag. Men det är inte alltid så det fungerar här i ridsporten.

Något som jag blivit duktigare på sen jag fått egen häst är att variera träningen mer. Annars har jag fastnat i att bara sadla på och rida varje gång det ska tränas. Men jag tror att hästarna blir positiva av mer variation och man lär sig så mycket mer om sin häst om man ser den på andra sätt än uppifrån ryggen.

Vad kan man göra?
- Tömköra
- Longera
- Löshoppa
- Hantering
- Transportträna

Man lär sig mycket av att hantera hästen mycket, man vet hur hästen reagerar och uppför sig i speciella situationer och kan förhoppningsvis använda sig av detta för att slippa missförstånd och olyckor. 

Angelica Augustssons ritt är så beslutsam och fräck så man får tårar i ögonen. Tidningarna skriver dag ut och dag in om våra hockey- och fotbollsspelare, men ingenting om våra ryttare. Vilka gör sensation om inte dom som får ett djur på ett halvt ton plus sig själv runt en bana med stora hinder på 1.60m i full kareta? Förstår inte varför vi inte får samma ögon på oss som dom som lyckas sparka en boll åt rätt håll. Jag vet, fotboll är också på känsla, men vad om inte känsla förmedlar våra ryttare varje dag?  

Jag tycker det är dags för en förändring. Det är verkligen dags.

Kollat på sändningarna från GHS och det är lovande att se hur många stilryttare det finns bland de unga. Vissa av de äldre rider ju förskräckligt fult, man förstår inte hur de får hästarna att hålla balansen haha. Men finns en trend kvar bland de som nyligen gått från ponny till storhäst, och det är den här "kast"-stilen. De sitter väldigt upprätt och fint i sadeln sen när hindret kommer så kastar de sig fram, gör det varken mjukt eller bättre för hästen ser det ut som.

Man ser på Rolf-Göran till exempel, han är så mjuk och följsam i sin hoppstil. Han bara liksom flyter med, medans de som använder "kast"-stilen mer kastar sig framåt "bara för att". Förstår ni hur jag menar? Jag har varit i den fällan själv. Har alltid haft is i magen och väntat in hinder, och följt med bara så mycket framåt som jag måste. Sen åkte jag av och skadade ryggen, då var jag rädd för ett stopp och attack-red, vilket gjorde att jag började kasta mig framåt över halsen. Sen såg man väl alla andra ligga på halsen fast hindrena bara låg på 1m så då gjorde man så för det såg snyggt ut. Nu gillar jag det inte. Skillnad på 1m och 1,40m. Det värsta är väl när de vänder huvudet och tittar ner i sanden också, fy så fult.
Har ni sett vad jag pratar om?



Får man mer poäng ju mer horisontellt man ligger på halsen? ;)

Såg att någon nu lagt upp en "tråd" i vårt hästforum på Facebook, som ville ha förklaringar på varför man inte tycker om de som rider kallblods- och varmblodstravare. Jag känner (med risk att bli missförstådd): många av ridtravar-ägarna blåser upp världens storm om man inte tycker om travare lika mycket som dom, varför starta en tråd och be om det? Jag tror inte att alla som äger halvblod tycker illa om de som äger travare. Varför tror dom det?

Det har inte med rasen att göra när de snackar skit tror jag. Hur ofta snackas det skit om hästen??
När det gått bra för mig med mina ponnyer då har jag minsann åkt räkmacka och haft det så lätt och hästen har gjort allt. Det har absolut inte legat slit och tårar bakom mina ritter nänä.. Och när hästen stannat då är det jag som har förstört hästen och rider som en påse skit. Det spelar ingen roll om du sitter på ett halvblod eller ett varmblod, de kommer ha fördomar om dig som ryttare ändå.

Jag har vänner som har ridtravare och t ex min vän Elinore, hon vet att de inte är avlade för det men hon ser sin häst som en individ, och hon är inte nå ettrig alls att alla andra måste älska ridtravare för det. Jag själv har haft mina bästa dressyrpass på en ridtravare. Jag är neutral till ridtravare, jag tror bara att de kräver mer tid och jobb, många år för att ställa om sig om de gått trav.

Men måste säga att vissa (med betoning på vissa) av dessa ridtravarägare är nästan fientliga. De står oavbrutet i försvarsställning och nästan hatar alla som inte vill rida travare. De predikar att man är dum i huvudet om man har fördomar mot att använda travare som ridhäst, men så gör de ju själva likadant mot de som har halvblod. Jag tror inte det sitter alls i användandet av travare, tror det sitter i människorna som använder travare.

Tur det finns ni andra som bevisar att det bara är ett undantag!

Båda mina hästar har tendens till att bli lite heta av sig, känslan av att hästen "eldar på" kanske många känner igen. Jag möter många ryttare i ridhuset som också har hästar som är lite springiga, ligger på och ser lite "dryga" ut. Det största felet jag tror man gör då är att man gärna vill ta i dom och ligga i undertempo, mota springigheten med att hela tiden bromsa.

Så red i alla fall jag förut. Jag bromsade, för självklart, om hästen eldar på så vill jag ta kontrollen genom att bromsa. Men på senare tid har jag lärt mig nya sätt att få hästen att lyssna, få den att vänta in mig som ryttare. Jag tänkte dela med mig av tips och ni får gärna komma med förslag om hur ni gör.

För det första, om hästen ligger på som ett ånglok kan man fråga sig varför. Är den pigg, är den uppjagad, vill den inte lyssna. Det är din uppgift som ryttare att hjälpa hästen att komma till balans och ett lugn, för dit vill alla hästar. Om Agnes är pigg brukar ett trick Malin lärt mig fungera. Jag rider på en volt, ökar på rejält framåt ett halvt varv, andra halvan joggar jag i ett så lågt tempo jag bara kan. Efter några varv brukar Agnes rent ut sagt tröttna på att vara springig och hitta ett bättre tempo. Sen jobbar jag såklart vidare med mer tempoväxlingar och sånt för att hitta min arbetstrav-takt, men för att få bort den överdrivna springigheten är detta ett bra trick.

Ett tips jag fick lära mig från Fredrik Wahlert var att rida på fyrkantsspåret, rida på ordentligt i mellantrav en kortsida+långsida, sen ska man på kortsidan fånga upp hästens balans i en stor halvhalt, och ta ner den i arbetstrav genom att bara räta på sig och rida lätt i ett lugnare tempo (som man alltid gör vid en tempoväxling :P). Iaf så berättade han att vi red så för att fånga energin i hästarna, de tycker inte om att få springa på i mellantrav utan balans, vi ska komma till den biten då hästarna själva vill tillbaka till arbetstraven för att känna balansen och rytmen.

Detta är ju snarlikt Agnes-trickset, men där brukar jag också ha henne i form. Fredriks övning kan man göra utan att ha hästen på tygeln, om man kanske har en unghäst eller en häst som tar lite tid att få avslappnad, få takt och få att gå i en bra form. Fredriks övning fungerar bra i galopp också. Man ska succesivt få ihop den stora övergången till en mer kvick.

Jag ser alltför många i ridhuset som sitter på heta hästar och håller, håller och håller. De kanske tycker att hästen är osamarbetsvillig, bara hänger i handen med mera, men jag tror att man får inse att ibland kanske man måste låta hästen få ur sig den där explosiviteten, lägg in ett övertempo några varv och låt hästen sträcka ut benen och frusta ur sig den där energin som den lägger på att vara "dryg". Man måste nog som ryttare acceptera att det ser lite fult ut några varv, för efter det kanske du och hästen har rätt energi att lägga på samarbetet. 

Man ska aldrig skapa bråk med hästen, oftast är det missförstånd som gör att man upplever att hästen är "bråkig". Med förståelse för hur hästen tänker och handlar, kan man som ryttare få ut mer harmoni ur sina ridpass. Blir hästen "bråkig" samarbetar ni inte, då får ryttaren lägga ner kraven. Uppstår missförstånd, då får ryttaren renodla sina hjälper för hästens responser är oftast (alltid) en reflektion av hur ryttaren rider.

Angående den läsvärda texten som jag uppmuntrade er till att läsa. Jag håller ej med om allt denna människa skriver, men jag tycker det är text som man bör läsa och fundera lite över. Jag tänkte även skriva lite om vad jag tycker angående hennes tankegångar.

:: Stallet är en plats där tjejer får slita hårt, vara duktiga och belönas efter ett bra jobb.
Kanon! Jag tycker det stämmer, lägg ner tid, visa vad du går för så kommer chanserna att få rida lite duktigare hästar, byta till specialgrupper eller börja hålla egna lektioner ganska fort. Duktiga ryttare och duktiga ansvarstagare belönas.

:: Tjejer använder stallet för att få makt.
Detta kan jag säga att jag inte håller med om, men jag förstår vad hon menar. Men respekt och makt är inte samma sak enligt mig, då makt låter som något man styr med järnhand medans respekt vinner man genom att vara en bra förebild eller som till hästen, en bra ledare. Men att styra ett stall som ska vara ordningssamt och ha mycket regler är inte makt heller tycker jag, det är tecken på bra ledare och bra inackorderingar.

:: Slipper tjej-kille-spelet
Faktiskt så säger man alltid, åh vad kul om det skulle vara fler killar här. Men jag tror absolut att många tjejer i stallet då skulle krympa, inte våga säga vad de tycker jämt och att de inte skulle våga ta för sig lika mycket. Det gäller ej alla, men det är skillnad på de som tar för sig jämt och de som är blyga. Med det tycker jag inte att killar inte ska vara i stallen, utan det vill jag också. För jag tror att de skulle få andra bilder av tjejer också, än man får t ex i skolan under högstadietiden.

:: Man får använda våld
Euhm, denna punkt var väl lite väl frispråkig tycker jag. Men jag pysslar inte med hästar så att jag får använda våld, snarare strävar jag efter finkänslighet och lätta hjälper. Men jag tycker som hon också skriver, om en häst på 180 surigt måttar en spark efter mig vet jag att en ledarhäst skulle sparkat tillbaka, alltså måste jag som ledare göra något åt det.

:: Ju duktigare man blir, desto mer ansvars läggs på en
En viktig del i texten som jag tycker är toppen i stallet. Du belönas för du är duktig och får kanske börja i en specialgrupp, men med denna belöning kommer också extra ansvar. Kanske får du en dag i veckan sköta kvällsfodring och stängning av stallet? Denna cirkel är jättebra, så man lär sig att man fortfarande måste ta ansvar, och att det krävs jobb för att ligga på den nivån man gör.

Har ni läst texten nu?
Sjukt att inte det satsas mer på hästsporten, prova räkna ut hur många timmar ni ägnar er åt hästar varje år så kan vi kanske ändra på samhällets inställning. Jag lägger minst 1352 timmar per år i stallet. Det är 56 dygn, nästan 2 månader. Då har jag räknat med timmarna varje dag, hålla träning 2 ggr/veckan, tävla (lade då bara på 1 tim utöver den dagens vanliga stalltid). Sen tillkommer timmarna för att hämta hö, hovslagare, åka mellan tränings- och tävlingsplatser, all planering och möten, kurser med mera.

En riktigt intressant och läsvärd text. Vad tycker ni?

Hur ofta bör man hoppa sin häst?

En fråga som svaret skiljer sig mycket mellan hästmänniskor. Jag kan bli lite kluven där. Jag känner att med en ung häst så skulle jag gärna lägga upp träningen till 1 gång i veckan, för att få regelbundenhet och möjlighet till utveckling. Eftersom jag lägger hindrena på sån låg nivå men kanske mer tränar tekniken så blir det mer som markarbete.

Med en äldre häst under tävlingssäsong så blir det kanske mycket banhoppning, och då blir det också tävling under helg, sen ett pass hoppning under veckan. Då tycker jag att man ska våga pressa emellanåt, alltså gå lite mer bana även fast man ska tävla samma helg. Sen gå tillbaka till tekniken och lydnaden mellan hindrena såklart. Variation helt enkelt, hoppa både på bana och i skogen.

När man tränar regelbundet för tränare så kan jag tycka att det är skönt att träna lite hemma mellan för att få mer hinderkänsla, och samt träna så man gör sin hemläxa mellan träningarna. Men jag som tränar unghäst får tänka på att de måste hänga med mentalt också. Svaret blir då unghäst=1 gång i veckan, gradvis öka t ex 2 markarbetespass. Vuxen tävlingshäst=2 ggr i veckan, varierande arbete. Tyvärr ser man mycket kotledsinflammationer bland hopphästar som kanske gått för fort fram i klasserna. Tar tid att bygga upp sin häst, men med sunt förnuft kommer man långt. :)


Det är så jäkla kul att hoppa, speciellt lite högre så synd
att man inte kan göra det varje dag hehe. ;)

Har du tänkt på var ryttaren har sin tyngdpunkt när man rider? En handsbredd ovanför naveln. Där måste vi hålla våran tyngdpunkt för att hamna i balans med hästens, som finns ungefär vid sadelgjorden. Om man då tippar lite framåt har man fått tyngdpunkten på ett annat ställe, och stör då hästen. Lutar man sig för mycket bakåt flyttar sig också tyngdpunkten, och då stör man hästen. 

Att som ryttare vara i balans på hästryggen är därför grundläggande för att du ska kunna jobba din häst rätt, och för att ni ska kunna jobba tillsammans rätt. Många gånger kanske man sitter snett/framåttippad och det korrigerar hästen genom att balansera upp dig, då kommer hästen belasta fel och blir mindre hållbar.

Visste ni också att för varje cm du sitter snett på hästen, skapas ett tryck på hela 7 kilo. Så om du har för vana att sitta framåtlutad kanske 5 cm så lägger du 35 k i l o s tryck på hästen som den måste balansera upp. Ett exempel: Lutar du dig framåt när du ska fatta galopp så har du egentligen gjort precis tvärtemot vad du ska, för i en galoppfattning ska ju hästen lägga vikt på baken men om du är framåtlutad så blir det ett stort tryck på hästen fram som den måste bära upp, den kan omöjligen sätta sig på rumpan i fattningen och du har i princip inte tränat en enda sak rätt. Fattningen görs på fart, inte styrka. 

När man börjar tänka på sånt här så förstår man hur det hänger ihop. Jag kan fortfarande bli lite jaga-på-framåt med sitsen i en fattning, för det är min reflex att tänka/göra så. Det gäller att hela tiden ha tyngdpunkten på rätt ställe, och är man vältränad och håller emot så sitter man kvar vad än hästen hittar på. (undantag finns såklart haha) Det är så mycket man gör i sadeln som ryttare som ger så stora effekter på hästen. Något jag absolut måste tänka mer på! 

Imorgon ska båda hästarna stå och jag ska förbereda inför kursen jag startar upp imorgon. Ska ut och släppa ut dom imorgon bitti sen tänkte jag be någon annan ta in så jag kan få ledigt resten av dagen, blir några timmars jobb mitt på dagen också. Jag startar upp en kurs i Hur man bör träna sig själv som ryttare.

Har ni tänkt på att man räknar ut foderstater in i minsta gram och decimal till hästarna, lägger upp träningsmål och förbättrar teknik och kondition, men vad gör man åt sig själv?

Det jag främst skulle vilja förbättra hos mig själv är konditionen, styrkan i kroppen, fokus både på träning och tävling, helt enkelt få mer ork. Positiv inställning har jag för det mesta, men träning stöttar även det (endorfiner vet ni). Skulle gärna lägga på mig nåt kilo här och där i muskler.

Tränar du dig själv som ryttare?

När blev ridning på någon annans risk än sin egen?

En artikel i tidningen ridsport tar upp ett ärende i USA där en flicka dog 2006 i en ridolycka när hon tävlat fälttävlan. Nu vill föräldrarna stämma hennes tränare för de anser att hon är ansvarig för att tjejen dött då hon menat att ekipaget var redo för en tävlingsstart. 

Jag tycker absolut att det är fruktansvärt sorgligt och olyckligt att dödsfall sker. Men att man stämmer dotterns tränare 5 år senare? Jag tycker inte om systemet i USA där man kan bli stämd för än det ena än det andra. Vi är grymt duktiga inom ridsporten på att informera, utbilda och lära ut både nöjena och riskerna med häst, och jag vet att jag från grunden fick veta hur man skulle bete sig på allra säkraste sätt (trots att det inte alltid hjälper). Då tycker jag att man rider på sin eget ansvar. Jag menar, hon rider väl inte för tränarens skull? 

"Tränaren ska ha hävdat att Mias häst, Koryography, var i form för tävling, trots att valacken hade varit skadad vid två tidigare tillfällen, och gått omkull"

Men om hästen var frisk vid tävlingstillfället så spelar väl inte tidigare skador in? Jag menar hästen kan få en spricka i benet som läker på 2 månader sen är allt som vanligt igen. Varför blir de inte arga för att dottern tränar hästen då, trots att valacken varit skadad vid två tidigare tillfällen? Motsägelsefullt.

Något jag måste jobba upp på Tia är hennes bukmuskler. När man tränar dom tränar man ryggen, och tvärtom. Jag har tänkt att börja rida/tömköra över cavaletti's och även låta henne hoppa studs, till en början utan ryttare. All träning där hästen får lyfta benen högt och höja upp hela kroppen är bra för rygg och buk. 

Ni kanske hört om hur man "lyfter ryggen" på hästen? Man tar fingrarna på buken och lyfter så ska hästen lyfta ryggen. Detta är också en sak som tränar hästen, som man kan göra under rykten. Tia lyfter väldigt dåligt, något jag vill kunna göra på henne så snart hon har musklerna.

Min massör berättade att all träning när hästen får dra (körning, tolkning, släpa stock m.m.) är väldigt bra för att aktivera muskler man inte tränar lika lätt som under ridning. Jag är väldigt sugen på att prova detta, då Tia funkar väldigt bra under tömkörning samt har körhäst i stammen. Kanske att vi vågar prova tolka, men jag vill ta allt sånt i lugn takt så jag inte skrämmer hästen. Tia kan ju som sagt bli lite nervig, och skulle man ramla omkull under tolkning och tappa linan m.m. så vet jag inte hur hon reagerar. Men vore väl kul att prova, får hålla oss i sommarhagen.

Självklart är allsidig träning den bästa, men skulle jag fokusera på en särskild muskelgrupp så är detta det jag vill förbättra snarast. Sedan får musklerna komma i takt med att vi utvecklas.