Rannsakar mig själv
Hoppningen
Jag vill rida som jag gjorde i slutet när jag hade Dahlina (fd foderponny som Malin utbildat och ägde). Jag utbildade Dahlina i hoppningen och i slutet gick hon faktiskt i en kanonform och jag red bra. Jag hade ett stilla överliv, en stilla skänkel som jag då kunde använda bara när det behövdes och då fick jag reaktion. Jag såg avstånd och hade en bra känsla. Efter hon såldes hoppade jag ingenting fram tills det att Agnes skulle börja hoppa.

Kruxet är att en unghäst hoppar såklart inte alls som en som tränar 1m, och ridningen är verkligen inte densamma. Nu känner jag mig ihopkrupen, svag i mina hjälper m.m. Känslan för avstånd och reglering försvinner också, det är en grej man måste träna för att bibehålla! Det jag vill bättra på är:

* Mitt överliv, stilla och axlar bak
* Min hand, korta tygeln och föra fram handen
* Skänkel, driva med den och inte bara sitsen
* Sitsen, våga lätta ur sadeln och se till att hästen lyssnar fram för skänkeln
* Känslan, våga prova korta och länga


Dressyren
När jag hade Dahlina så var min sits total kaos. Jag bad om hjälp och Malin tragglade med mig, longerade mig på volt och hackade sönder mig haha, men helt på min begäran. Jag gjorde framsteg, kom ner i sadeln, benen följde med ner och jag slutade tappa stigbyglarna hehe. Min hand kom upp, jag lyfte huvudet m.m men jag var lite för stark i handen, Dahlina hängde gärna och jag gjorde inget åt det då. Det har jag blivit bra på att känna igen och åt gärda. Men det finns ju alltid mer saker att förbättra:

* Räta upp mig ännu ett snäpp
* Få fram och upp handen, korta tygeln och inte glappa, nästan de viktigaste
* Tån ska peka rakt fram, inte ut åt sidan
* Andas och komma ner med sätet, rida med sätet
* Inte ge upp utan hela tiden rida korrekt, oavsett vad hästarna har för sig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback