Som jag berättade om förra ridpasset på Tia så hade jag jättebra stöd i tygeln, tuggade och sög på bettet  samt skummade fint. Såhär gick hon dock under passet: lite bakom lod och jag skulle gärna vilja sänka halsen ytterligare, kunna lägga ner henne mer. Men som jag också sa: jag var för dålig att använda benen, måste våga rida ordentligt fram till handen och släppa ut henne mer så hon kommer i lod. Kände att jag ville jämföra med en ridbild från i höstas för min egen peppnings skull.





Bild nr 2 är från ett ridpass när jag köpt henne, innan vi började våran omstart. För den naiva kanske hon ser värsta flashig och så ut, men hon var helt TOM i handen, gick och spände sig hela tiden (vissa kanske tycker detta var flashigt men hon arbetade ingenting korrekt). Krullade ihop halsen och jag hade som sagt ingen som helst kontakt i tygeln ens, tog jag i den drog hon in nosen ännu längre. Ni ser ju själva var halsen är.. Sänkte bara ryggen, klart denna hästen inte kunnat sätta muskler. Såg dock lite biffig ut på bilden haha.

Men jag siktar efter att rida hästen till avslappning, där hon sträcker ut ryggen och vilar på steget. Såklart ska man rida i högre form sen men det ska ske med kontakt i munnen och bärighet, inte spändhet och fart!

Ursäkta min dåliga barbacka-sits haha!

Red ut med Agnes idag, tog en vända vi red jättemycket förra vintern när vi tränade båda ponnyerna. Är kanonrunda som är ca 8km lång och går på raka spår samt upp och ner men mycket bra underlag. Skrittade totalt 30 minuter (10 fram, 20 av) och jobbade i galopp 15 minuter ganska sammanhängande. Då blev det alltså trav en kvart också för jag var ute i en timme.

Galoppen var jättebra verkligen, stod upp ganska mycket och lade ner henne i formen, kunde variera galoppen mycket bara genom att variera min sits. Hon var mjuk i munnen och fattade rätt galopper hela tiden. Så skön att rida, men jag blev helsvettig. 

Kände att jag koncentrerade mig mycket på mig själv och min sits också, att jag kommer fram och ihop med handen och tån rakt fram. Är bra att jag tränar min lätta sits nu, har varit lite lat på senaste tiden och bara sitter ner för det är bekvämast. Men nu ska musklerna tillbaka även på mig.

Måste jag berätta hur hoppsugen jag är hela tiden? Längtar verkligen ihjäl mig tiden mellan träningarna. Har satt datum för första tävlingen men jag håller det nog hemligt än så länge. Måste ju motivera mig själv att träna hårt fram tills dess att vi är redo. Imorgon blir det med Agnes ännu ett ridpass ute då jag ska fortsätta träna galoppen mycket, galoppera mycket och varierat, svänga och göra fattningar. Malin hade ridit ett dressyrpass idag och hon tog galopperna direkt, något vi fått igenom alltså!

Nu blir det ganska hård träning framöver. Ska göra den rolig men tuff, så man har kul tillsammans men samtidigt pushar gränserna lite. Känns verkligen som att det kommer gå bra att fortsätta rida Tia också, får se till att man inte överrider nu utan tar det lite lugnt framåt. Jag rider dock fortfarande lätt i traven fast jag rider barbacka. Förhoppningsvis ska fler muskler titta fram och någon form av ridbarhet ska leta sig fram. Mellan skänklarna, fram till handen. Nu är vi på gång med båda hästarna, tur jag "bara" har halva Agnes nu för då blir det så mycket lättare att orka och hinna med. Är så taggad!


Svara på frågan under det här inlägget, nyfiken!

Idag red jag dressyr på ridbanan med Tia. Värmde upp genom att bara försöka hitta en takt och få henne fram till stödet. Hon var väldigt trevlig i munnen och jag hade ett rejält stöd i handen! Kändes jättebra, då det är en av sakerna jag kämpat med. Så hon var liksom "med" mig i handen, sög på bettet och löddrade bra.

I högervarvet fick jag variera att ställa henne utåt sen ställa om inåt för hon vill inte ställa igenom inåt ordentligt så jag försökte få henne att inte bli fast där utan vara rörligare. Något som jag måste jobba riktigt hårt med nu!

Red tempoväxlingar i trav också, hon var väldigt trevlig att rida då! Gick att länga och korta med samma stöd i handen, men såg på filmen mamma filma att nu när jag fått ett bra stöd, så måste jag släppa ut henne mer för att hon ska gå helt i lod. Hon orkar väl inte riktigt så länge heller just nu, men såg att jag kan definitivt lägga om mer ben och driva henne fram till ett stöd "längre fram". Känns så kul att rida nu!

*galoppen var jättehärlig*



Vinterpälsen lossar mer och mer...

Idag tog jag med Tia på en liten tankebana. Blir lite tjatigt om man bara ska tömköra eller rida varannan gång nu, så försöker variera med lite mental sysselsättning. Ökar även våran trygghet och förtroende för varandra.


Använde mig av en stor svart handduk, 3 konor och en vanlig blå fodertunna. Gick sicksagt mellan konerna där jag styrde henne genom att "kalla" henne mot mig och rikta henne från mig som man gör när man visar för hand. Går absolut att träna mer på så hon blir lite snabbare, ville helst gå bredvid mig hela tiden.

När vi skulle gå över handduken så avvaktade hon någon meter innan men jag bara fortsatte fram och behövde inte sträcka grimskaftet ens hon bara sa "Okej då" och gick över. Stannade och nosade lite på den också. Tunnan var jättekul, luktade gott också enligt Tia. Vi välte omkull den och jag rullade den lite fram och tillbaka. Inget att titta på sa Tia. Kul tycker jag!

Gick några varv och inget var något problem trots att det blåst storm idag. Hon hittade även en fläck på stallplan som hade smält, var inte mer än 6-7cm i diameter men där stod Tia och slickade lite, luktade och tydligen fanns något väldigt gott där.

Agnes fick mamma skritta lite barbacka på, bara så hon också fick vara med och göra något. De var otroligt snälla och härliga idag, kan tänka mig att de har busat mycket i hagen och blivit lite trötta.

Åh. Dagens ridning gick jättebra! Var inte ett dugg dryg eller nåt, bara härlig. Redan på gången i stallet var det gamla vanliga Tia, lugn, gosig och snäll. Har redan glömt bort i början när hon gick från sida till sida, nu står hon stilla och avslappnad med öronen framåt. Idag fick vi Oskar med oss, min pojkvän. Första gången han var med och klappade på Tia och var med under ett pass.

Idag fick jag en riktigt bra känsla på hoppträningen! Har längtat efter den. Vi red ganska enkelt och bara underhöll det vi har tokjobbat med senaste 2 gångerna. Red fram på ett räcke som vi travhoppade, första gången var det ett typiskt unghästhopp sen sög hon tag i hindret mer och mer för varje gång jag red mot, kul! Slutade på en meter ungefär. Sen tog vi det i galopp, jättefint. 

Sen började vi rulla på bana med 2 oxrar och 2 räcken. Jag red mycket mera i tänket "nästa steg" så 2 meter innan hindret tittade jag redan på nästa och det är så jag måste rida för att inte bli överaktiv i min ridning till hindrena, då stör jag mer än jag hjälper. Vi rullade på några banor och vi kom till avstamp på rätt ställen vilket var jättekul då hon senaste gångerna krypit så nära. Men idag sa Anna också att galoppen redan var lite snärtigare, vilket var kul! Vi har ju tränat på den faktiskt. Och en bättre galopp gör att det blir lättare att reglera avståndet och därmed ge henne en avsprångspunkt.

Red bana i slutet på 90-110 vilket känns jättebra! Oxrarna var bredare än på Åsa-träningarna också hehe. Så jag är nöjd, den Agnes vi känner igen är på väg tillbaka, ska bli kul och se vad det kan bli av denna dam verkligen. 110 känns liksom så "skönt" att ta sig över. Kommer film senare!!

Jättefint väder, började med att mocka och fixa sen tog jag en kopp varm oboy ute på bänken i solskenet. Guldus var där och gosade med mig.


Mobilbild. Ingen vinterjacka, min lagledarjacka fick det bli!

Sen plockade jag in Tia, som tyckte det var jättekonstigt att en annan häst stod där hon brukar stå så hon fick lov att stå längre ner i stallet. När han gick blev det ännu värre, bli lämnad ensam är ju det värsta som kan inträffa. Börja vandra på gången o.s.v. När vi börja jobba så sprang hon bara, de andra hästarna i hagen sprang, det ramla snö från taket och så kom det en skidåkare på ängen bortanför sommarhagen som hon var "rädd" för. Ni kan ju tänka er hur det gick, hon busade, spände sig och stängde av mig, sprang och brunsta åt Doc som kuta i sin hage, gick och titta på allt och varje gång hon kom mot skidåkaren stanna hon och höjde huvudet. 

Jag försökte variera ställningen, göra tempoväxlingar, övergångar men hon bara var spänd och sprang. Jag blev bara arg så jag sket i att fortsätta och kasta ut henne i hagen istället. Såhär är det med unghästar, de har dagar när man går tillbaka några steg, och dagar när vårkänslorna helt enkelt tar över. Hade jag skrivit om det här innan jag ätit mat hade det mer låtit "åh hästen är dum i huvet, dryga hästjäkel" med mera haha. Tur jag åt lite mat hehe.

Åh, dagens pass gick verkligen S K I T. Alla hästar hade vårfnatt och det var massa faktorer som stressade upp både mig och hästen. Haha ibland är det inte kul att ha unghäst... Berätta om det senare, måste få lite mat innan så jag inte blir för upprörd haha. Tacos!


Dumsnut. :P

Jag tog en tur i skogen på Agnes. Red fram och såg till att verkligen variera traven mycket, när hon är så mycket framåt måste jag kunna korta upp ganska mycket också, så såg till att kunna korta traven och behålla framåtbjudningen. Jobbade sen min galopp. Red på små snirkelvägar så jag fick böja och ställa om mycket, hon försökte bita sig fast litegrann men fick loss henne emellanåt. Men hon tar varje chans, jag fick knacka på så mycket med benen så de darrade fortfarande när jag kom hem. Stod förvisso i lätt sits också minst 20 minuter av passet..

Jobbade iaf med att fatta galopp. Det som är, är att hon tar fattningen och sätter sig på rumpan men sen går hon inte fram ordentligt i galoppen utan stannar upp och väljer trav. Så fick jobba med fattningarna, och gjorde som Anna sa och skålade ur henne ordentligt och fattade galopp när hon var ställd och böjd i kroppen, och hon tog båda galopperna bra, så jag blev nöjd! Hoppade även över ett träd som hade fällts. 

Jobbade i galopp både uppåt och neråt, gjorde kraftiga tempoväxlingar och ställde både åt höger och vänster. Haha Agnes var nog lite förvånad att hon fick lov att göra så mycket grejer hela tiden. Men hon trivs nog bäst med det också. Tränade som jag sa också min lätta sits, så jag kommer få träningsvärk, känner det ända upp i låren.

Idag fick jag svar på lite funderingar sista tiden. Tia verkar inte ha ont i ryggen utan det är sadlarna som har klämt och stört henne, som fått henne att "panikspringa" när jag satt mig i sadeln. Det har varit skitsvårt att veta för hon har ju lite attityd, man vet ej om det bara är bråk. Men idag tog jag mig ett pass barbacka. Det var en helt annan häst, även om ingenting är perfekt första gången man jobbar hästen i dressyr om man säger så.

Men det gav mig verkligen glädje, det går att rida min häst, att kontrollera henne framåt och bakåt. Nu vill jag åka till ridhus och träna mera, än så länge barbacka, sen får vi åka och prova ut en sadel åt henne. Men då måste vi åka till en riktigt duktig då hon verkar vara väldigt känslig. Men attityd har hon som sagt, provade ju om hon fick stanna o vägra gå, men jag var snabb på henne och hon fick ge med sig. Sen försökte hon rycka tygeln och takta men då röt jag i, då slutade hon. Alltså lite dominerande beteende men det ska jag väl få bot på hehe. 

Men det känns skönt, att veta att vi är redo för mer ridning och att vad man ska sikta på för känsla. Idag red jag på volten och bara försökte hitta en avslappnad takt, som var jämn hela tiden. Fick knacka på med innerskänkeln och rida ut till yttertygeln. Ibland försökte hon gå bakom men då höjde jag ytterhanden och knackade på så jag fick tillbaka stödet, det funkade iaf bra sen när hon gick bra då var jag bara stilla. Vände igenom volten och bytte varv några gånger. I höger varv är hon inte lika loss som i vänster, men formen var bättre i högervarvet. Hon är säkert starkare där fast man tror att hon är det i vänster.

Nyfikna och höra hur det gick att rida idag? Ger er en ledtråd med 2 bilder. Kommer analys snart!

Idag hade jag Malin med mig på ridbanan när jag skulle rida Tia, vilket var bra. Hon är ju stressad under ryttare, har inte förstått varför men nu fick vi det verkligen svart på vitt. Vitsen med att lägga den grund jag lagt är att när man hoppar upp ska man få igen det genom att det faktiskt ska funka uppifrån också, det är ju exakt samma tygeltag medmera. Men idag började jag med att longera, jättefin, lugn och avslappnad. 

Sen hoppade jag upp, stressad, sprang på, lite panikartat nästan. Stretade några varv, sen hoppade jag av och longerade igen. Lugn, avslappnad, lyssnade skitbra. Skrattretande rent ut sagt. Var lite ledsen, man funderar ju vad som var fel? Men så gick vi hem till stallet, fick lite tid att tänka.. Det som gick i huvudet var ju: har hon ont? Eller har hon haft dåliga erfarenheter under ryttare?

Sen kom jag och tänka på hur hon varit med sadling. Hon har ju nästintill krampat lite. Har hon sadeltvång? Eller sitter sadeln och klämmer och nyper henne på nåt sätt?
För såhär är det: 

:: jag har klämt överallt och tryckt mycket och hårt och hon reagerar ingenting

:: hon visar absolut inga "symptom" på att ha ont under tömkörning eller longering, oavsett om sadeln är på eller inte

:: hon har varit orolig vid sadling

:: när hon stressat är det när jag satt mig i sadeln och ska rida, som att hon springer ifrån ett tryck

Kom och tänka på en gång när jag provade rida dressyr barbacka, och då var hon ju helt lugn och avslappnad och tog stöd i tygeln. Är det sadeln? Kanske den klämmer nånstans när det kommer tryck på?
För jag tycker att har hon ont i kroppen skulle det komma fram när jag sitter på henne oavsett sadel eller inte, så jag har en känsla av att det är sadel som är problemet. Så nu ska jag prova rida barbacka och se hur det går helt enkelt. 



Se själva, en lugn häst i skritt och trav, barbacka.

Filmen med Tias form, fyra månaders skillnad. Jag vet, musiken är gay. ;)

STEG 2
Nästa steg handlar om ökade krav men med samma träningsupplägg. Vi har som sagt redan börjat fila lite på detta steg. Vi ska öka, minska traven samt lägga in övergångar, korta stunder galopp. Vissa dagar kör jag bara på travjobb och vissa dagar provar vi galoppera lite. 

I ridningen ska hon ta stöd i handen och kunna komma till en låg form. Här känns det mer som hon har fått ut nosen, så nu ska jag börja rida med en stadig lite breddad hand så hon hittar balans, sen driva på henne mot stödet. Även här ska jag ryta i om hon tar in nosen för det funkar i tömkörningen. (dock går hon inte bakom längre, skönt.)

Så det är vad vi jobbar med just nu, att kunna variera arbetet mer och även få till det i ridningen. Men det krävs mycket jobb, speciellt med Tia, så nu hoppas jag att vädret tillåter att vi kan använda ridbanan lite så vi får träna.

Finns det något intresse av att se tömkörningsklipp från när jag började träna Tia? Har en film med lite jämförelseklipp, på hur hon utvecklats. När jag ser på filmen ser även jag att det är en annan häst jag fått..



Jag har tur som har en sån duktig kompis som Malin. Hon såg hur Tia inte förstod vad jag menade från ryggen när jag försökte få henne att söka sig neråt/utåt med nosen och hjälpte mig att lägga upp en plan som jag har följt. Planen var att lägga om grunden från marken och sätta muskler på henne via tömkörning och successivt öka på. Det var ingen grund lagd på Tia överhuvudtaget..

STEG 1
Planens första steg var att tömköra 2 dagar i veckan, rida ut en dag/hoppa eller gå bommar och kanske löshoppa eller göra någon annan form av träning, sedan 3-4 dagar vila varje vecka. De enda kraven jag fick ha på tömkörningen var att ta hitta en lugn takt och en lodrät form och bara i skritt och trav. Det var det vi skulle sträva efter.

För att hitta den lodräta formen fick jag i början korrigera henne med rösten, ryta i när hon gick bakom och tappade stöd och berömma när hon sög tag i bettet och gick i lodrät form, för smackade man på för mer bakbensaktivitet bara sprang hon snabbare med nosen ännu längre in. Nu vet hon att om jag höjer rösten så skjuter hon ut nosen till stödet igen. 

Steg 1 måste absolut sitta innan man kan gå vidare till steg 2. Malin förberedde mig på att det kunde ta allt från 3-6 månader, och det har absolut tagit tid men hon fattade väldigt snabbt så jag har kunnat börja jobba med tempoväxlingar och övergångar under tidiga vintern. Kunde även lägga in galopparbete.
Varför ridningen fick ta mindre plats är helt enkelt för att hon bara sänkte ryggen och drog in nosen, och ryggen var muskelfattig varav man inte vill belasta den. Att hoppa eller trava bommar funkade bra då hon använder ryggen rätt.

Det som är lite tråkigt är att när jag köpte henne var hon liksom bara inriden lite i alla gångarter i skogen, inte galopperad på en bana ens. Så nu när hösten inte blivit så ridmässig så får man börja om litegrann med ridkommandon för hon var ju inte direkt en trygg gammal ridhäst. Men jag är redo för våren och för steg 2, som jag kan berätta om imorgon.

Idag på Anna-träningen var Agnes lite mer framåt, men hon måste gå fram mer för skänkeln. Hon lade sig lite nära även idag och Anna såg att jag såg avståndet och tänkte rätt och drev, men Agnes tar inte min skänkel fram till avhoppet. Bara att jobba med grunderna helt enkelt. Hon var lite mer framme och "med" idag, men nästa träning ska jag använda sporrarna för att förstärka min hjälp. Man ska ej behöva "tjata" med skänkeln eller spöet för att få en reaktion. För seg är hon inte, hon har liksom bestämt sig för att prova om man får slippa undan.

Jobbade mycket i början att galoppera över ett hinder på mittlinjen, anridning från långsidorna med bommar framför och bakom, för att lägga henne rätt samt få en lite snärtigare galopp. Agnes gjorde detta bra faktiskt, hon måste ta för sig mer som vanligt. Anna trodde att när Agnes stärkt sig mer i galoppen så kommer den där snärtheten mer och mer. Men det var jobbigt att svänga till höger då hon hängde sig i tygeln och skjuter ut åt vänster, men jag gick på henne mer och tillät inge häng i tygeln helt enkelt. Anna kunde höja upp till 1m och det kändes bra för övningen är svår när galoppen fortfarande inte är helt lätt att reglera inomhus.

Sedan red vi lite bana (röda linjen) samt lite andra banor men orkade inte rita upp alla. Försökte då med att få upp energin, galoppera på genom svängarna sen mot hindret bara kunna sitta stilla och understödja. Det är ju då man ska se avståndet, och bestämma om vi måste fram eller tillbaka. Några fina språng fick vi till på oxern, när jag istället för att driva som en galning hade bra galopp genom svängen, kunde sitta stilla med ett stöd i handen och hjälpa henne "uppåt".

Anna rekommenderade att jag jobbade med detta hela tiden ute i skogen också men jag fick förklara att problemen knappt uppstår ute för där bjuder hon så bra, jobbar jättebra i form och man får flytta henne, galoppfattningar med sitsen, man kan sätta henne på rumpan i galoppen eller länga hur mycket man vill för där har hon rejält med framåtbjudning! Uppstår inte problemet kan man inte jobba med det heller, så hon tyckte iaf att det var positivt, och att hon bara är lite trotsig och bekväm av sig för tillfället. Men gäller att man är fortsatt konsekvent, det är inte okej att hon drar benen efter sig ens i skritten, hon jobbar bara 1timme om dagen så då ska man se till att hon jobbar också. :)

Nu kom jag precis hem från stallet, är uppe i varv så hoppas jag kan sova ikväll. Hade ju mockat och fixat på morgonen så behövde bara fixa mat och rida nu på kvällen, så det var jätteskönt. Red ut med Agnes som var otroligt trevlig, pigg och glad. Tränade högerfattningar och att korta och länga galoppen. Stod mycket i lättsits idag för imorgon ska vi hoppträna igen, ser jag fram emot.

Tia blev longerad med sadel i en av de andras hagar som är stor. Hon fick pulsa lite snö och hon var lite busig. Var tänkt att jag skulle rida efteråt men hon var lite spänd och inte avslappnad så jag ville inte göra det värre, vill göra det till en trevlig upplevelse för oss båda. Men iaf så lade jag märke till en sak idag som hon egentligen gör rätt jämt nuförtiden. Nu när jag ber om trav så söker hon sig neråt på en gång och liksom nästan trycker fram näsan och söker stöd och trampar under sig med bakbenen, hon fattade ju inte det förut när hon kom att man ska söka sig neråt. Det är roligt att se, speciellt när jag tänkte på det idag. Hon liksom tar för sig i steget och fattar att det blir skönare att gå i form. (om hästar nu kan fatta det. :P) Jobbade mycket med galoppfattningar.

Hon var väldigt positiv till sadeln idag, inte lika "krampig" så det var skönt. Jag gjorde iordning henne i boxen och det gillar hon alltid, då kan hon stå lös och käka lite hö och hon gör inte så stor grej av saker och ting. Bra för matte.


Hoppas Agnes längtar till hoppningen lika mycket som jag! ;)

Idag hade jag och Jennifer vårt tredje ridpass vilket bjöd på barbackaritt i det underbara vädret, sisådär -10 och strålande sol. Jag gick bredvid och vi tränade på regler till häst i trafiken samt lite allemansrätt. Man kan ju inte bara ha kul, man måste lära sig något också! ;) Men det Jennifer kommer få med sig från mina lektioner är känslan att man klarar av att hantera och rida hästen, på en ridskola blir det mycket "gå efter den framför". Hos mig får hon ta egna beslut, och jag pushar henne att vara bestämd så ber hon om skritt/galopp/vad det nu är så ska det hända också. Neisti är perfekt, han är känslig men samtidigt pigg och lär Jennifer mycket. 

Idag blev det första galoppen på Neisti för Jennifer, hon galopperade uppför Lusberget samt över en åker, leendet gick från öra till öra efteråt. Är så roligt att jobba med alla glada barn, de är alla så speciella på sina vis och jag trivs med att finnas där och hjälpa dom på dem sätten jag kan.

Idag var min häst lite pigg och springig, kan jag förstås tro för hon har vilat måndag, tisdag och onsdag pga jobb och andra ärenden. Har varit fullt upp denna vecka helt enkelt! Sen blåste det upp till snöoväder lagom tills jag kom ut till stallet, men det är bra att "utsätta" sig för dessa grejer då man härdar dom lite, att man tar sig ut även om de blåser/regnar jättemycket. 

Iaf fick jag jobba jättemycket tempoväxlingar, 3 steg länga sen tillbaka, 3 steg kort sen fram o.s.v. för att få henne att stanna upp och lyssna på mig. Första minutrarna sprang hon bara så fick rycka tag i tygeln ordentligt någon gång för att hon skulle stanna på min begäran. Men sen blev hon avslappnad och då är det alltid kul att jobba henne.



Man vet om man har lyckats jobba Tia rätt på 2 tecken: 1, hon skummar i munnen. 2, hon skrittar till höbåset när jag släpper av henne i hagen igen. Har jag inte gjort rätt så är det inge skum kring munnen och hon har inte blivit lösgjord genom kroppen, då är varken takt eller formen riktigt rätt så då kommer hon ej fram till att suga på bettet och ta stöd. Sen om hon springer när jag släpper henne i hagen har hon oftast inte kommit till avslappning utan är lite uppjagad. Dessa tecken har stämt exakt varje dag hittills haha!

Imorgon ska vi försöka rida på ridbanan och hoppas på att underlaget har sjunkit ihop lite så det är packad snö längst ner och inte is... Malin red ut på Agnes imorse, hon hade varit pigg men skött sig bra.