Gårdagens hoppträning var inte alls samspelt. Vi fick 5 minuter bra i slutet då vi fick en fin runda, och enda delen då jag verkligen red. Innan det var det bara sånt som man vill tvätta bort från världskartan. Men man lär sig ju på det också!

Hon kändes het när vi skulle trava, var väldigt "uppåt" men inget framåt. Sen när vi skulle galoppera och hoppa i serpentinbågar var hon också bara uppåt, inget framåt, gick inte fram för skänkeln och rev hinder på hinder. Tror jag kan räkna på en hand hur många gånger hon INTE var i. Nej inte riktigt så illa men. Och jag red förskräckligt dåligt. Förutom den sista rundan då jag fått några minuter att sansa mig från min frustration och tagit mig samman lite. Då fick jag tillbaka min fina ridning som Åsa saknade hela träningen. Min blick, min hand och mitt läge i sadeln.

Fan att det skulle ta 50 minuter innan jag kom igång. Minuspoäng!




Kändes som under tiden jag hoppade in Agnes..