Igår red jag då Tia. Hon var lite spänd redan på gången och det kom med i ridningen i början, spände sig i steget och sparkade rakt ut någon gång, liksom kospark. Hon verkade retlig/kittlig med skänkeln. Vet inte om det var pga att hon brunstade så mkt eller om hon bara försöker komma undan. Började trava fram, sedan skrittarbete och sysselsätta henne. Hon hade full koll på allt annat men sen släppte hon väl till mer och mer.

Galopperade men uha så seg hon var. Fick smacka och dänga till ordentligt med skänklarna, hon tycker det börjar bli jobbigt nu minsann. Sedan travade jag och fick en jättefin takt där jag kunde rida lite tempoväxling, då kunde jag även länga lite på tygeln och hon följde med bettet framåt/neråt, jätteskön känsla! När vi hade det där bra tempot gjorde jag en avsaktning till skritt som blev jättemjuk och relativt kvick och efter det skrittade jag av.

Det kändes bra att kunna vända det som i början kändes spänt och dåligt till något bättre bara av att bestämma sig för vad vi skulle göra. Hon var lite såhär extra retlig i pälsen idag, som kittlig? Märktes när jag borstade och skulle hålla på med benskydden och stiglädrena, hon liksom vibrerade pälsen så mkt. Men sadeln är jag fortf väldigt nöjd med iaf! Vi växer ihop mer och mer kan man väl säga, jag och sadeln...


Söten på stallgången. Trööööttt...