Tia var riktigt dryg mot Anna, vår hovslagare, idag. Jag och Anna har börjat fundera om hon faktiskt stänger av lite, hon verkar vara någon helt annanstans när vi säger åt henne. Det som händer är att hon lutar sig mot Anna, och man kan ryta i, smälla till henne eller hoppa omkring men hon ser ut som hon hamnat i trans. Och tillslut måste Anna släppa benet för annars välter hon över henne, jättesjukt. Men idag iaf så var hon dryg med de 3 första fötterna och efter det blev hon skärrad när vi skällde på henne och då reste hon sig och slog huvudet i lampan så då var det lite stressigt åt henne.

Då knäppte jag loss henne och hade henne i grimskaft bara och sen lugnade vi henne och sista foten var hon gudasnäll med. Det var som hon bara, "Jaha skulle vi bara slå på en sko?" Då såg man även på ögonen att hon var avslappnad, hon sänkte huvudet och tuggade så det känns som hon "kommit tillbaka". Det är jättesvårt att förklara. Nu när Tia är så lugn och harmonisk i all hantering känner jag inte igen henne när hon visar den där sidan. Men det känns som det är en tröskel att ta sig över bara. Jag menar så jobbig är hon inte, Anna försäkrar att hon är långt ifrån värst, hon har ju alltid 4 skor på sig tillslut. ;)


Skräckexempel...