Idag var Tia lite stollig, pigg + stimmigt i omgivningen gör ingen bra kombo. Men jag ser det som miljöträning! Att lyssna på mig (till slut) trots andra hästar, spring i hagarna och mycket folk. Longerade och i början sprang hon bara, fick ryta i några gånger och lite kraftiga tömtag men sedan kunde jag mjukna. Tricket med tålamodet är att ena stunden man ryter ifrån måste man släppa den känslan nästa sekund, för hela ditt kroppsspråk avslöjar om du inte har släppt det.

I slutet blev hon fin, spec i högervarvet, det svåra varvet. Då blir man så glad, så glad. Har ni också fått grönt överallt nu? Allting blommar här i Dalarna, bilden nedanför togs för bara 1 vecka sedan, det har hänt grejer sen dess. Måste försöka fota imorgon.