Idag har jag och Tia varit på hennes livs första träning. Det gick sådär. När jag hoppat av började jag grina och ville typ sätta ut henne på annons. Men nu när jag fått tid att tänka igenom allt så känns det bättre. Nu kommer analysen:

Hela vägen dit gick hon och gnäggade, betedde sig stressat och oroligt. Satt upp och värmde upp henne, ganska fin. Tittade inte så mycket på nåt bara väldigt på, lyssnade inte på bromsen. Galoppen var hon relativt avslappnad i så försökte galoppera henne låg med hopp om att få henne avslappnad till traven. Tina vår tränare snappade upp henne ganska snabbt och såg till att vi fick komma igång med övningar direkt. Red i åtta över travbommar, det var en bra övning men de första gångerna sprang hon rakt igenom, eller försökte galoppera. Men sen kom hennes schwung mer och mer. 

Hon hade bra kontakt i munnen och hon sög på bettet men kan bara gissa att hon gick tre meter bakom lod men det sket jag faktiskt i idag, bara hon inte var tom så var jag nöjd med den biten. Och tom i handen var hon verkligen inte. Vi fick lov att mellan övningarna rida runt och jobba i traven, tänka lite öppna, ställa ut/in och tänka bogen ut m.m. bara för att sysselsätta henne. För varje gång vi försökte ta paus och skritta/stå stilla så började Tia studsa. Nån kospark, bockning och hon stegrade sig 2 gånger. Såfort hon inte tänkte framåt och blev jobbad så kom det där, bara stängde av mig och hittade på skit.

Sen hoppade vi också på en åtta, travhoppade räcken, landade i galopp och sen ner till trav till andra. Det gick också bra, som sagt när vi hade en uppgift gick det relativt bra. Hindren var absolut inga problem, hon såg dom, lugnade sig och väntade in mig så jag behövde bara styra upp och vara stilla för Tia är så hinderklok (hur hon nu kan ha blivit det).

Men sen såfort vi skulle ta paus så började hon stegra igen och då fick jag nog. Tycker INTE det är roligt!! Så då red jag på framåt, galopp sen trav sen hoppade jag av. Fick nog av dumheterna.


Ambitiös.