Idag har jag med hjälp av Malin fått upp hoppet om Tia!
Helt ärligt har jag på sista tiden varit lite ledsen för det har varit så svårt att få kontakt med Tia i munnen, hon försvinner gärna och blir tom, och då går det inte att få ett stöd och så småningom rida henne i form. Jag har kommit snigelsteg framåt (jag är såklart tacksam för de små stegen vi faktiskt redan tagit också) och självklart vet jag att det kommer ta lång tid, men idag har jag verkligen fått upp hoppet igen. 

Jag tömkörde på högsta ringarna till att börja med idag, för jag trodde att hållningen på tömmen skulle efterlikna min hand, som om jag skulle sitta på. Men kloka Mallan visste bättre. Tömmen ska fungera som en skänkel och hålla om hästen, samt ge ett stöd som hästen kan hitta när den söker sig neråt. Vi gjorde en provisorisk lösning då gjorden bara hade höga ringar, och satte yttertömmen i gjorden och fick löpa runt rumpan för att hålla henne böjd. Innertöm hade vi som vanligt från bett till ring för att kunna göra ett ledande tygeltag.

Tia kom neråt och tog stöd! Hon hittade en lägre form och man såg hur hon använde ryggen och överlinjen jobbade på ett helt annat sätt. Var skitbra att se! Nu får vi ta det några steg i taget, men vi jobbade mest i hennes svåra varv och hon gick faktiskt riktigt bra emellanåt. Så snacka om att jag är nöjd! Nu känns det jättebra, och sista övergången till skritt fick jag henne kvar i form. *glädjerus*

Tack och lov att man kan använda sina vänner som inspiration- och kunskapskälla! Betyder jättemycket att vi kan hjälpa varandra. :)