Jag tömkörde Tia på stallplan idag. Jag såg till att ha ett bra stöd i ytter hela tiden och ställa henne inåt. Nu när hon har börjat tagit stöd ska hon göra det och vara ställd åt samma håll, hon får inte gå och ställa sig utåt hela tiden. Hon var fin men idag kände jag på en gång när jag tappade stödet då hamna hon bakom lodplan, så det blir kuskens jobb att se till att vi håller bra på stödet! Härligt när man känner skillnad. En i stallet kommenterade idag hur fin hon blivit, och även om jag vet att det är långt ifrån "vackert" så blir jag glad när man hör det.

Det bästa idag var när jag gjorde iordning Tia så var det fullt hus i stallet. Några gick med vattenhinkar, mathinkar, höpåsar, skrammel och det var allmänt springit i vårt annars så lugna stall. Detta smittar av sig på Tia som vandrade, var spänd och så. Jag trodde att dagens pass skulle vara på helspänn och att hon typ skulle trippa fram, men icke! Hon överraskar mig igen. Det var som om Tia sa, "jaha, det här känner jag igen" och blev lugnet själv efter jag tränsat och gått ut till min volt. Jag gör en volt av konor och jag tror hon känner sig trygg för då vet hon att vi ska jobba på volten, att kroppen blir lite lösgjord och hon får ut lite spänningar. Det är vad jag tror iaf. :)