Idag red jag till ridbanan och skulle hoppa. Hon och Agnes trodde jag skulle ta in dom för det började ju bli mörkt så Tia blev spänd när jag ställde henne på gången. Agnes blev orolig för hon trodde väl att hon blivit glömd så hon gnäggade och rusade runt, inte tacksamt när man har en på stallgången som också blir spänd.. När jag ridit en bit hörde hon Agnes gnägga och skulle minsann inte gå en meter längre. Testade mig en kort stund men jag vann och vi red vidare. Väl på banan var hon rädd för allt, kunde absolut inte gå längs fyrkantsspåret och skulle bara springa. 

Tänkte att jag låter henne springa av sig, rider ur energin framåt. I vänster galopp bockade hon t o m haha.. Iaf så fick jag henne i en jättefin trav efteråt, jag ställde henne inåt och lät henne leta stöd om hon ville (jag kräver inte det i ridningen förrän allt med stöd och tygeltag sitter 110% i tömkörningen) och hon fick en bra takt och sänkte hela halsen till en låg form och frustade ur hela kroppen, spänningar som släpper alltså. Men efter några varv började hon tjura lite, först tänkte jag om något var fel men jag tror hon tyckte det där var drygt så hon testar om hon slipper undan!