Tog mig en titt i arkivet och målen som jag hade satt upp för hösten/vintern 2010, alltså ville jag att dessa mål skulle sitta innan årskiftet mer eller mindre. 


Så kul att se att några grejer faktiskt har blivit uppnådda. T ex att hon går i en stadig form under longering och tömkörning, samt att hon sugit på bettet när jag suttit upp. Däremot har ridningen mest gått ute i skogen, spänd och inte riktigt njutbart, men när jag har hoppat har hon fungerat jättebra, när hon får vara inom fyra väggar kommer hon lättare till avslappningen jag letar efter. 

Musklerna har också kommit mer, hon har satt både över ryggen och rumpan men än är det långt kvar. Nu när jag har börjat jobba med övergångar kommer hon att bli bättre musklad också. Övergångar med sitsens hjälp är långt bort, jag har inte tränat dressyr så på henne, bara fått henne att acceptera mig som ryttare och gå med framåtbjudning med ett lätt stöd i handen i alla gångarter.

Skillnaden mellan sidförande och framåtdrivande skänkel har faktiskt funkat bra, jag har jobbat mycket från marken att flytta ut rumpan, just för lydnad och för att hon ska förstå att tryck kan betyda olika saker, och det ställande tygeltaget har jag jobbat med både i tömkörningen i skogen och på volten, genom att ställa henne i halsen åt båda hållen.

Lasta själv skulle nog faktiskt gå snart, hon är ju inte rädd utan följer med mig in i transporten väl. Ska snart träna mer på att släppa in henne från rampen och låta henne gå längst fram och käka. Kruxet är att hon går in men stannar efter hälften, hon går inte hela vägen fram till bommen så går inte att stänga bakom henne, vilket är grunden för att kunna lasta henne själv. Att ta ut går bra, då har jag longerlina att ta till. Även uppfostran har blivit väl tränat, av alla i stallet antar jag. Vi jobbar mycket med halter, backning när vi tar in och ut dom från hagen. Och hon har lärt sig respektera människan mycket bättre. Nu i vintertider har hon ju täcken varje dag, och hon blir inte alls likadan när man lägger på ett täcke numera, utan står lugnt och snällt. Dock kastar jag inte på henne täcket, utan bestämt men lugnt tossar jag över det på henne, hon måste vänja sig vid att vissa kommer kasta på henne täckena.

Jag är ganska nöjd med målen, för jag måste acceptera att det här med formen måste få komma stadigt först i tömkörningen innan jag kommer kunna rida henne där. Alltså har det inte blivit nå dressyrträning uppsuttet men jag har hela våren på mig att träna dressyr. Nästa steg blir att få henne att acceptera att ryttaren kommer bestämma och tillrättavisa henne, hon kommer nog ge mig en rejäääl match i det.. Men efter kamperna med tårarna, svetten och blodet kommer jag nog få en kul häst att tävla med. :)