Idag är jag lycklig! Promenerade med Tia till ridbanan och märkte redan på vägen dit att hon var lite annorlunda. Gick med lågt huvud, lät mig hålla koll på allt istället för tvärtom. Hon brukar se ut som en giraff för hon har så mycket att hålla reda på under den lilla biten till ridbanan. Väldigt lugn och behaglig, lyssnade snabbt för varje gång jag bad henne stanna, sakta ner eller flytta sig. Asch tänkte jag, hon kommer nog bli hetsigare när vi närmar oss hästarna vid banan.

Ack så fel jag hade. Hon var lugn, väntade på mig, slappnade av som vilken gamling som helst. Longerade ändå till att börja med, hon var lugn, lyssnade på mig istället för att titta på de andra. Övergångar, tempoväxlingar och lite galopp. Sen hoppade jag upp. Stod helt stilla, väntade på signal. Skrittade lite sen började jag trava, fattade så småningom galopp (vilket hon snabbt svarade för) och galopperade lite på en volt, sen trav. Jag red övergångar mellan skritt och trav, var snabb att berömma henne när hon gjorde rätt. Red likadant åt andra hållet sen var jag klar och kunde skritta av henne och sen gå hem igen. Lika lugn på hemvägen som dit.

Det är såna här dagar som gör att man orkar fortsätta kämpa! :) Det bästa med dagens ridtur var att hon inte drog in näsan idag utan hon sträckte ut halsen vilket jag ser som mycket bättre, där får jag ett stöd i handen och i framtiden kommer jag kunna jobba om det till en arbetsform. Det går inte om hästen drar in nosen och är tom i handen så jag känner mig otroligt glad. Kanske förra gångens "bråk" har släppt på någon spärr? Hoppas vi kan ha en bra fas ett tag så vi hinner träna lite mer på start och stopp. :)